Drömmen lever vidare

Efter snedsteget ner i en håla uppe i Säter så har träningen verkligen gått upp och ned. Efter att både CT och MR inte visade något och smärtan började försvinna så började jag att stegra igång med löpningen. Jag tänkte att nu är jag på gång och allt flöt på. Eftersom jag fortfarande stegrade löpningen mer och mer, men ännu inte sprungit någon orientering, så kändes det naturligt att även stå över Jukola för att inte chansa. Så när övriga klubben var där och fightades så var jag hemma och tränade för fullt.

Men efter Jukolas målgång var det dags för mitt löppass för dagen, snabbdistans på en slinga uppe i Skatåsområdet hände det som inte fick hända. Efter ca 50min började jag känna smärta i foten i nedförsbackarna och efter ytterligare 5-10min gjorde det ont vid varje steg vilket gjorde att jag fick bryta mitt pass, längst bort och börja gå hemåt. Tankarna strömmade på men försökte ändå hålla uppe det positiva för om det kommer fort brukar det försvinna fort. Foten svullnade upp efter att jag kom hem och började göra ont även när jag gick, det blev lite bättre sedan efter några dagar men kände ändå av smärtan ju mer jag belastade den. Efter diskussion med vår landslagsläkare (TACK för all hjälp Mia!) bestämde vi till slut att göra en ny MR, då smärtan kom från ett nytt område på foten.

Den här gången fick jag inte svaret direkt utan var tvungen att vänta några dagar, vilket kändes som en evighet. På ett sätt hoppades jag att den skulle visa något för att jag verkligen skulle få veta vad det var som gjorde ont men och andra sidan ville jag bara att smärtan skulle försvinna och jag skulle kunna fortsätta min resa mot Skottland.

När väl svaret kom så var det inget positivt alls. Benmärgsödem, vilket är ett förstadie på en stressfraktur, på tredje mellanfotsbenet. 4-5 veckor utan löpning, men kan träna det som inte gör ont. Efter mycket velande fram och tillbaka för att försöka vrida och vända på det om det fanns någon som helst möjlighet till start på VM kände jag att jag inte kommer kunna göra mig rättvis där. Jag vill inte åka dit för att se och lära utan jag vill kunna stå på startlinjen för att kunna kämpa om guldet. Svårt beslut men såhär när beslutet är taget så känns det helt rätt.

Under denna resan från Säter tills nu har jag dock tränat på som aldrig förr, har snittat 20-25h/vecka, och då många av dom på en sadel vilket har känts i rumpan. Motivationen har gått upp och ned under tiden, men jag har ändå sett målet i horisonten och fortsatt kämpa.
Nu när beslutet om att stå över VM så har jag valt att ta det lite lugnare en period och göra andra saker för att sedan komma igång igen med grundträningen för att försöka komma tillbaka fit for fight till SM i höst som ett första mål. Samtidigt som drömmen långdistansguldet på VM får leva vidare till nästa år i Sverige.

Så i och med detta så har jag nu gjort min sista orienteringstävling som Fredrik Johansson. I höst återkommer jag som Fredrik Bakkman, med en hel fot och siktar på att bli bättre än vad Fredrik Johansson någonsin varit.

När vi två blir en! 150815

Text Orientering.se