De där jobbigt viktiga tävlingarna

I helgen genomfördes första testet med riktigt bra motstånd. Vi hade prioriterat denna tävling då det gick att förbereda sig bra fysiskt. Kommande veckor är redan fullbokade av läger och träningar vilket inte ger samma utrymme för förberedelser. I lördags ville vi ha ett kvitto på att vi är på rätt väg. Det är långdistansen som är Fredriks högsta prioritet, det är den vi går in för och det är där han kan få ut det mesta av sin kapacitet. Det var en viktig tävling i våra ögon och därav fokus varvat med nervositet inför. Detta gäller alltså mig också – det är psykiskt jobbigt ”springa en prioriterad långdistans med Fredrik”:

Jag var själv ute och körde en öppen bana tidigt. Terrängen var tung och jag var seg. Ibland inbillar jag mig att Fredrik ska ha samma känsla, det hade inte varit bra för honom i lördags. Men så funkar det ju inte som tur är. Nåväl, det brukar även vara så att det som inte passar mig passar Fredrik, så jag fick positiva känslor av den statistiken.

Räknade ner minuterna till hans start. Fick upp GPS:en på telefonen som tur var eftersom arrangörerna inte levererade detta på plats. ”JOH” började röra på sig – nu kör vi! Bra start 1:an och 2:an. Hade sedan tidigare, genom att studerat GPS:en, konstaterat att rakt på och höger var snabbast till 3:an. Fredrik står still vid 2:an, lääänge, visst vi hade sagt att planering av sträckan var viktig, men kom igen så länge kan du ju inte stå.(Tilläggas kan att han sedan vinner sträckan med 1 min – så där blev jag tystad…) Han ger sig iväg, lite åt vänster. NEJ, inte vänster. Han styr upp, ligger lite längre till vänster än de flesta men verkar hittat ett bra stråk rakt på. Han tar in på Kyburz’s svans. Sedan försvinner de in i satellitskugga.

Skönt. Jag vill inte kolla GPS hela tiden. Då ser man alla små detaljer och kastas mellan ja/nej. Gillar att kika ibland och bara se hur han ligger till gentemot löpare runt om.

AKYB och RUN kommer fram ur skuggan, tillsammans. Med ett bra genomförande kan han vara med där. Yes, JOH är i rygg, bra start. Jag vet att han känner en positiv känsla av att ha jagat ifatt 2 såpass bra löpare redan här. De plockar 3:an och 4:an. RUN släpper. Kollar liveresultat för att räkna på svansar hur han borde ligga till där. 5:e är radiokontroll, han kommer ta en klar ledning – 1,30 efter 23 min löpning, grym start! Ser även att de som startat senare har tappat dit fram. Ett parti med enkla kontroller i lättlöpt parti, KYB hänger med i ryggen. Ned mot 7:an ser jag att han plockat in 4 min på KER. Lite längre sträcka till 8:an över lite radioskugga igen. Han säkrar upp och rundar lite, kanske onödigt, tjänar inte så mycket höjd men bra att göra det enkelt. Dyker upp igen vid kontroll 9, KYB har släppt. Enkel långsträcka till 11:an, fortfarande 1.30 efter KER i spåret. En bra sträcka där Fredrik kan nyttja fysiken och som han gjorde det. Att inse att han kommer se KER 1 min fram på hygget efter knappt halva sträckan och sedan se honom äta upp det avståndet på bara 4 min löpning gjorde mig så lugn – han är sjukt stark idag! YES!

Sen dog mitt batteri i telefonen. Men nu kunde jag va lugn. Det var ett enkelt parti som väntade. Fick låna Filips telefon och gluttade lite lagom till kontroll 14. Höger, känns inte helt rätt, men han ville nog löpa lite stig. Loopen i norr såg inte så svår ut. Nu börjar han även få upp spåret på M SIR, KER har släppt. Nästa radio vid kontroll 20, de leder på 75, men Olle som leder i mål har 77. Inser att JOH kommer passera på 70 – 5 min ledning. Jag kan inte annat än le, och babbla såklart. Stackars Filip som fick lyssna på mina exalterade resonemang, glada hejarop och oroliga tankar.

Jag trivs egentligen bäst själv när han springer. När jag själv kan ta del av den information jag vill vid ett visst skede i loppet. Jag brukar fly TC vid de största tävlingarna.

Tillbaka till loppet. Långsträcka hemåt. Ajajaj, han kör höger. Just konstaterat att framförvarande löpare tappat tid på det, en del upp till 2-3 min. Han hade en ledning på 4 min när alla passerat vid radion, nu blir det ju nervöst! Hoppas han har krafter kvar att genomföra den bättre. Skugga igen. När han når kontrollen kan jag konstatera att han tappat ca 1 min, det bör hålla in i mål. När han kommer till förvarningen leder han med 7 min, nu kan jag andas ut, trodde jag. Det blev en liten krok på följande kontroll, men sen var det full fart ner mot mål och äntligen kan jag slappna av och bli mig själv igen.

Det blev till slut seger med 1.44 – precis det kvittot vi ville ha.

Ja, jag lever mig in i loppen, jag vill så in i bängen att allt jobb ska ge betalt. Vi är många som står vid sidan, som ser er slita och jobba målmedvetet. Det enda vi kan göra är att hoppas, utan förmåga att påverka och hjälpa till när det väl gäller.

Det var en lättnad att Fredrik kände att kroppen funkade, det var en lättnad att inse att vi är på rätt väg. Nu kan vi lita på vår plan och jobba vidare mot kommande mål. Om allt går som det ska siktar vi på ett liknande scenario utanför Inverness den 7 augusti.